Mössfabriken
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om detta…jag har letat information och fakta både på Internet och i böcker men inte hittat speciellt mycket. Samtidigt har jag tillbringat mer än halva min barndom i huset…vi bodde nämligen i en av bostäderna/lägenheterna…den med fönstret längst upp till vänster. En uppväxt blandad av nattliga mardrömmar om alla spöken och tjuvar som fanns i fabriken och en härlig uppväxtmiljö i fabriksmiljö med föräldrarna nära hela dagarna.
Dammen uppe i skogen med trätuben, som vi gick balansgång på ner till fabrikens egen kraftstation, men jag vet inte om den egentligen var idrift under tiden vi bodde där.
Den lumpeldade ångpannan som jag hade mitt första sommarjobb inne i…knacka pannsten på tuberna. Det var så trångt att man inte kunde vända sig, utan fick krypa in på rätt håll för att komma åt allt. Undrar hur mycket man fick i lön. Kan nog inte varit så mycket med tanke på att månadshyran var hela 135kr om jag minns rätt.
Huvudentrén till fabriken och kontoret…utrymmet till höger kommer jag inte ihåg att jag varit inne i nån gång…ett garage kanske? Lilla dörren ledde i alla fall till fabrikens badrum uppvärmt med ånga…det närmsta en finsk bastu vi kunde få.
Pannrummet…pappas arbetsplats. Här fanns ångpannan, en sågspånspanna och senare även en oljepanna. Sågspån hämtade vi i jutesäckar från samhällets sågverk. Jag minns även en riktigt gammal telefon på väggen…kanske nån slags interntelefon?
Badrummet i källaren
Kanske inte så konstigt att man är som man är…
Fler bilder från bla Sommen finns på Tranås-Holavedens Hembygdsförenings sida.
Filed under: Industrial...chic | 10 Comments
Erkkis omvägar 
….när man inte blev som man skulle. :))
😉
Åh, det här är nostalgi! Jag var för rädd för spökena, eller kanske din stora finska pappa, eller de andra gubbarna, minns inte så noga, men jag vågade inte gå bakom fabriken och kolla på fallet. 😛 På tal om den där telefonen, svärmor kunde ju de första telefonnumren som fanns i Sommen. När hon rabblade tyckte man att hon var löjlig som kom ihåg sådant, men nu… Det hade varit kul att dokumentera. Fina bilder som alltid, Erkki! 🙂
Jag kommer ihåg att det mest var tanter på Mössfabriken…mycket som hade varit kul att dokumentera innan det var försent…jag har nog mer än en sväng kvar på Mössfabriken…känner att jag måste gå på trätuben upp till dammen igen 😉
Oj vilken nostalgitripp du bjuder på! Jag fick rn massa minnen från dammen och tretuben vi gick på, och vad jag minns hade jag alltid träskor på den tiden… Jag minns också när din far ”byggde ut” er lägenhet genom att dela av ett kök i grannlägenheten som inte användas och du och Kimmo fick ett eget rum som man kom till om man gick genom skafferiet. Tiderna har nog ändrats en del sedan vi var små 🙂
Jag skulle vilja veta ytligare mer om Mössfabriken. Om hur det var att bo där vad man hade för arbetsuppgifter osv. Hör gärna av dej till mej om du vet mera om Mössfabriken. Tack i förhand.
Hej, Josefin!
Jag tar mig friheten att ge dig några svar på dina frågor till Erkki. Jag växte upp i samma lägenhet som Erkki och bodde där under åren 1946 – 1961, d v s från det att jag föddes t o m 15 år gammal. Vi var fyra i lägenheten, mina föräldrar , min ett år äldre syster Agneta och så jag. Pappa var verkmästare på Mössfabriken, så han hade ju nära till jobbet.
Vi delade trappuppgång med den andra lägenheten i fabriken där familjen Perlitz bodde de första åren och sedan Hans Wallin med familj, hustrun May och sönerna Ulf och Lars.
På den tiden drällde det av jämnåriga eller nästan jämnåriga barn i området. Gick jag backen upp utanför fabriken kom jag till Boine Irebo (då Johansson) och Owe Westerberg. Andra snorungar i området var bl a Tommy och Elisabeth Teppen, Kjell och Britt-Louise Käck, Monika och Tommy ”Bajdoff” Karlsson, Birgitta Sjölin, Solveig Gustavsson, Monika Blomgren, Monika Malm (då Johansson, sedan Irebo …..puh), Leif Svensson. Vi var fler men det är de nämnda jag först kommer att tänka på.
Att bo i Mössfabriken var riktigt bra. Enligt den tidens krav på standard bodde vi modernt i två rum och kök, ca 55 kvm, med både elspis, fläkt, kylskåp, WC, värme, rinnande kallt och varmt vatten. I källaren fanns dessutom en särskild tvättstuga.. Badrum hade vi i andra ändan av fabriken (se Erkkis bilder9 och där badade min syster och jag varje torsdag klockan fem. Först syrran, sen jag och sen mamma. Medans mamma badade fick Agneta och jag sitta i var sitt torkskåp med enbart huvudet ute i det fria. Jätteskönt.Jämfört med många andra som hade vedspis, torrdass och fick bada i en tunna på köksgolvet var det här modernt.
Arbetsuppgifter? Jag tolkar det som att du undrar vad man gjorde på Mössfabriken. Helt kort hattar och mössor. På den tiden fanns det fortfarande efterfrågan på damhattar i betydligt större omfattning än idag, så det gjorde man, dessutom kepsar, lite enklare herrhattar (ej filthattar9, skidmössor, pälsmössor och sist men inte minst uniformsmössor inkl studentmössor. Vet inte om det är en dröm, lögn eller fantasi men jag har för mig att man bl a gjorde en skinnmössa till president Kennedy. Det fanns en möbelfirma i Tranås som gjorde en gungstol till honom, det är kanske den jag har förväxlat sanningen med. Man gjorde mössor till Tre Kronor inför VM i Moskva 1957, som låg på träningsläger i Rosenlundshallen i Jönköping innan VM,. Sveriges första konstfrusna inomhushall dit försäljningschefen Kjell Tengbom på Mössfabriken åkte för att överlämna mössorna och såg samtidigt till att få samtliga spelares autografer till mig och Ulf Wallin. Jag har dom kvar fortfarande.
Mössfabriken sysselsatte framförallt kvinnor, sömmerskor som satt på långa rader på översta planet av fabriken och gjorde var och en sina moment på en mössa eller hatt. På samma plan fanns också pressen, d v s det rum där mössorna pressades och gick därifrån till avsyningen, där man gjorde en sista koll av varje mössa så att den var i det skick och den fason som var menat. I bottenplanet fanns den s k tillskärningen där man klippte och sågade till de olika mössdetaljerna. Där fanns också tyglagret, kontoret, färdiglagret, och förpackningen. Från förpackningen var det en trappa ner till gårdsplanen där de förpackade mössorna lastades i den egna skåpbilen och kördes till järnvägsstationen varje eftermifdag vid fyra, halvfem-tiden.
Arbetstiderna var mellan 07.00 och 17.00 med frukost 09.30 – 10.00, lunch (eller middag som man sa då) 13.00 – 14.00. De flesta cyklade eller gick till jobbet. Mycket men ändå bara lite om Mössfabriken. /7
Sten Roslund
JAG HAR SÉTT SPÖKEN DET ÄR KANSE ETT HEMAS HOS MIN MORRMOR DOM HA´R HÖRT NÅN KNAKA I VÄGEN OCH SETT NÅN I LÄGEN HETTEN
Hej, köpte igår en fin 90 årig halmljuskrona i Tibro utanför Hjo. Den kom i en trevlig kartong där det på två sidor stod TONI HATT & MÖSSFABRIK LERUM. Har varit en del i Lerum men aldrig hört något om detta, blev nyfiken och gick ut på nätet och hittade denna sida. Tiderna förändras verkligen…Läste också att fastigheten sålts 2017
Jo, fastigheten är tänkt att byggas om till bostäder, men jag tror att projektet har gått i stå…åkte förbi i förra veckan och det såg inte ut att hända speciellt mkt. Hattfabriker fanns säkert flera i Sverige.
/e